jag har åkt mycket saab i mitt liv, en fin bil att köra och fantastisk att ta sig fram i dåligt väglag. har åkt en del opel med, äger några cheva nu också. en sak är helt klart, aldrig mer att jag köper en gm-bil, chevorna ska säljas med omedelbar verkan, dessa jävla utsugande amerikanska direktörer har aldrig varit inresserade av saab, bara av det väldokumenterade kunnandet där och personligen anser jag att gm misskött saab med vilje för att till slut kunna stjäla tekniken och krypa ut bakvägen. att det händer nu skyller dem förståss på lågkonjunkturen men det hade hänt förr eller senare ändå, råkapitalism i dess finaste kostym är vad det handlar om.
nej åt helvete med gm, bojkotta dem totalt och om det går som det ser ut nu, att saab läggs ner så bojkotta amerikanska varor helt och hållet! det tänker jag göra och jag hoppas fler följer efter, visa ert missnöje med att världens ledande industriland gör vad de kan för att döda de små som är bättre än dem, enbart för att stjäla kunskapen dem inte har själva.

med sådan ilska som jag har inom mig nu behöver man något sött för att lugna ner sig, därför dricker jag nu en hobgoblin. en ale med lätt smak av humle, choklad och antydan av gräddkola. går utmärkt ihop med vaniljglass.

i bland goda vänner behöver man aldrig vara orolig för att bli dömd för den man är, däremot hittar dem ofta rätt om vem man är. årets absolut bästa julklapp kom från en av mina allra bästa vänner, en ölbibel!

”öl är beviset för att gud älskar oss och vill att vi ska vara lyckliga”  -benjamin franklin…

så börjar boken, behöver man säga mer? bästa jul jag haft sedan barnsben.

tack juppe så ofantligt mycket för denna gåva.

jag är uppväxt i en röd kommun, bor där fortfarande. min far var lokal partiordförande för sossarna, styrelsemedlem nationellt i sitt fack och hög kommunalpolitiker.
det gav ju liksom sig självt att jag blev med i unga örnar, sossarnas förening för unga aktiviteter likt centerns vi unga.
farbrodern jag berättat om tidigare som tog hand om mig så småningom var också lokalpolitiker och pamp i sitt fack så man kan säga att jag är född och uppväxt sosse.
alltså gick jag tyvärr med i ssu som ung, men jag kommer allt längre ifrån deras idéer. idag röstar jag på alliansen.

varför säger nog många, och det kräver en lång utläggning och gärna en diskussion. men enkelt sagt, hur mycket pengar har du i plånboken och vad kan du göra av med? alliansen försöker anpassa kostnaderna efter plånboken, sossarna med stödpartier försöker anpassa plånboken efter kostnaderna.

det var en väldig förenkling men grovt sett är det så och därmed blir valet enkelt,även om det blir tufft för vissa att behålla sin levnadsstandard.

ifrågasätt mig gärna så ska jag ge ett mer utvecklat svar.

visserligen får man en bra orsak att dricka öl då, men va fan, öl kan man ju dricka ändå.

nä fick jag bestämma skulle det vara vinter året om.

so what om pojken är charmig och ser bra ut när han knappast kan beskyllas för att vara sångkunnig, dessutom i en låt som är så infantil att man kan tro att en sjuåring har skrivit den.

för min del tog intresset för esc slut med detta obegripliga röstningsresultat, just nu skäms jag bara över att ens höra till samma världsdel som dem som röstade på skräpet.

men för att dem vann det som en gång i tiden var en musiktävling, vilket det inte tycks vara längre, så säger jag ändå grattis norge.

det har jag precis nu.

under natten har jag suttit vid datorn och ordnat upp lite eftersläpande bokföring, vid tretiden hoppade min katt upp på fönsterblecket så som han alltid gör när han vill komma in. släppte in honom och gosade lite, gav han mat och sedan gick han in och lade sig i vardagsrumsoffan.

så långt inget märkligt men nyss, vid ca halvfem hoppade min katt upp på fönsterblecket och ville komma in!

senaste kvarten har jag ägnat åt att gå runt i huset och kolla fönster o dörrar, dem var ordentligt stängt och låst alltihop, jag förstår ingenting, hur fan tog sig kattskrället ut? o han är ju inte liten heller så han tar sig inte genom vilket jävla råtthål som helst.

rent jävla spöklikt är det!

det är något smått fantastiskt att en sådan otrolig underdog, lätt förståndshandikappad och som knappt fått lov att gå ut förräns hennes föräldrar dött kan gå in på en scen och rent ut sagt sjunga arslet av alla.

det är så jävla vackert att se, ett bevis för att även den som tycks ha allt emot sig har åtminstone en talang.

och vilken talang hon har, jag blev så rörd att jag grät, ja jag tamejfan grät!

jag har kastat bort mitt liv. visserligen har jag två underbara ungar och en exfru som numer är min bästa vän, så lite har jag lyckats med. men på många sätt har jag ändå kastat bort mitt liv.

var är jag nu, jo, fyllda 39 med ett litet företag som går hyfsat, men inte så mycket mer. frånskild och lite för nära det svenssonliv jag alltid avskytt,

vi går tillbaka i tiden. jag var ett så kallat underbarn, som treåring hjälpte jag min bror att lära sig läsa då jag kunde men inte han, brorsan var sju år då. som fyraåring läste jag engelska på samma nivå som tolvåringar. när jag fyllde sju höll jag en konsert på dragspel för femhundra personer och när jag var tio låg jag på gymnasienivå i engelska samt skrev matematiktenta i gymnasiets c-kurs med full poäng.

när jag var tolv dog min mor, när jag nyss fyllt tretton dog min far.

efter det sket jag i allt, tappade intresset för allt vad man behöver en hjärna till. istället började jag skolka från skolan, driva runt på stan på nätterna, gjorde vadsomhelst för att döva min sorg.

så höll jag på runt ett år tills en av mina farbröder kom och tog tag i mig, ledde mig in på rätt väg igen och lärde mig ett yrke där jag inte behövde fundera så mycket, och i det yrket är jag än idag.

Tillbaka till nutid, såhär mitt i livet kan jag inte låta bli att ångra att jag inte tog till vara på mina kunskaper som barn och utvecklade dem. ok, jag läser, skriver och pratar idag flytande engelska, tentade faktiskt av gymnasiets mattekurser jag hade kvar. men det är egentligen bara kattskit.  jag hade en gång en dröm att bli forskare, gärna i partikelfysik eller kvantmekanik, hade jag inte lagt av så totalt som ung tror jag att det vore sant idag.

Ja, huvudet finns kvar, den logiska tankeförmågan, språksinnet och musikaliteten, men dåligt underhållen och därmed på ungefär samma nivå som då, kanske lite bättre, alltså ungefär som en hyfsat duktig universitetstudent.

nog för att vara en skaplig småföretagare.

som sagt, jag har kastat bort mit liv.

har nu suttit och kikat igenom de europeiska bidrag som är tillgängliga, vilket är i stort sett alla som kommer delta och som jag ser det är alltihop en stor soppa med billiga ballader, tråkiga rocklåtar och några få som reser sig över de andra,

vad man kan säga är att malena och sverige sticker ut ordentligt.

top-5 tips, polen, finland, sverige, bosnien/herzegovina, azerbajdzjan. inte nödvändigtvis i den ordningen.

och som gammal dragspelare måste jag utnämna serbien till outsider, kan bli skit av den men skulle heller inte bli förvånad om den vinner…men så är det ju med sverige också.

andorra kan kanske också överraska, men knappast troligt. samma sak med estland.

måste jag tippa en vinnare – vilket jag helst slipper – gissar jag att 2010 går esc i helsingfors, SUOMI.