sådär på kvällskvisten
när man har slickat i sig några pilsner, blivit sådär rosaskimrande sentimental och plockat fram den gamla slitna gitarren, en bunt halvfuktiga vedträn, några tändstickor och sånär gjort upp en brasa på köksgolvet. det är då man börjar fundera, och vad funderar man på egentligen? du själv kommer säkert på en och annan djup sak vid sådana tillfällen, eller hur? jag funderar just nu på klinkbyggda båtar, vet fan ingenting om båtar men äger en liten eka på ca 30 fot (ungefär 9m) som enligt förståsigpåare är klinkbyggd och nu läser jag i en av lokaltidningarna att klinkbygga båtar slutade man med på 1600-talet…eftersom jag vet att min båt är byggd 1946 måste båtbyggaren varit jävla gammal och missat att uppdatera sin teknik eller så har förståsigpåarna eller murvlarna fruktansvärt fel.
men egentligen är det nog bara en fundering som flög in i huvet för att slippa den djupare funderingen som faktiskt gnager mig lite. förlorade nyligen en nära anhörig och i sådana lägen är det väl ganska normalt att funderingar om livet och döden ramlar på. nu är det inte hans död som gnager mig för jag visste ju att han skulle dö, precis som jag vet att du och jag så småningom ska dö. nej det som gnager mig är resonemanget jag för i min hjärna vilket du nyss såg exempel på…man ska ju sörja att någon man stått nära och tyckt om dör, jag funkar inte så. störde mig mer att jag inte fick anhörigledighet från jobbet utan blev tvungen att ta semester för att gå på begravningen än vad själva dödsbudet gjorde.
och om jag ska vara riktigt ärlig störde det mig ännu mer att brynäs gick på sin andra raka torsk i kväll. så ni ser, det gnager mig att inte känna som jag borde göra för någon som visserligen inte var min biologiska far men så nära man kan komma de senaste 25 åren.
för övrigt anser jag att hv71 förtjänar en tolfte plats i elitserien